Lamm med puré av sötpotatis

Som jag berättat tidigare så älskar jag att laga mat. I helgen blev det lamm och puré av sötpotatis med sallad och vitlökssmör.

lamm med puré av sötpotatis

Jag stekte några lammfiléer och gjorde min favoritpuré med sötpotatis, vanliga potatisar och jordärtskockor. Som oftast hade jag matlagningsgrädde i min puré. Till detta serverade jag en sallad med tomater, bönor och mango. Dessutom gjorde jag vitlökssmör.

Annonser

Hur får man hemkänsla

Tack Louise -imittankerum för att du inspirerade mig att fundera kring ordet hemkänsla.

Varifrån kommer denna känsla, som jag tror att de flesta av oss vill känna där vi bor. Jag har i ett tidigare inlägg berättat att jag nästan alltid känner mig hemma där jag bor även om jag flyttat mycket, men hemkänsla kanske delvis är någonting annat?

Det fanns ingen förklaring på Wikipedia om vad ordet hemkänsla är. I en DN-artikel kopplar man samman begreppet med ”att känna sig som hemma” dvs välkommen. Svenskt demennscentrum kopplar ihop det med orden ”att höra hemma”, som jag associerar med ”att vara en del av”. Andra kopplar ihop det med hembygden eller med något romantiskt. Det finns också kopplingar till jul, doften av hembakade bullar, inredning och arkitektur. Hemkänslan är svår att ta på, men vi känner om den finns där.

Tillbaka till frågan. Hur får man hemkänsla? Kan man skapa hemkänsla och hur gör man det i så fall? Måste man ha många omkring sig, eller räcker de om man är två? Kan man känna hemkänsla om man är ensam? Som ni märker snurrar tankarna och frågorna i mitt huvud.

För mig, tror jag, att det handlar mest om att det finns en atmosfär eller stämning som jag upplever som mysig, välkomnade, kärleksfull eller omtänksam. Någonstans där jag känner mig trygg, där jag kan slappna av och där jag kan vara mig själv. Helst ska där nog också finnas mina saker, möbler och andra föremål som jag tycker om, men också smaker, dofter, ljud och människor som jag tycker om. Fast ibland kan jag känna hemkänsla även när jag är ensam. Den plats där jag känner mest hemkänsla är på Österlen i Skåne. Jag har aldrig bott där men jag besökte min farmor och farfar där varje sommar när jag var liten. Det var en underbar tid och det är fortfarande en underbar del av Sverige.

Vad är hemkänsla för er?

Bästa efterrätten

Jag är en matälskare! Tycker om att både laga och äta. Växte upp med föräldrar som tog mat på stort allvar. Började laga mat redan som 7-åring till min mormor och morfar. Mormor satt i rullstol och gav mig instruktioner hur jag skulle göra när jag lagade efter hennes recept. Känner idag stor tacksamhet mot min mormor för allt hon lärde mig.

IMG_0941

Jag älskar efterätter…

Vilken är din favorit?

Varför skjuter man upp saker

Ibland har jag perioder när jag får gjort massor av saker. Allt flyter på och fungerar. Men så är det inte altid. Ibland hittar jag olika ursäkter för mig själv varför jag inte ska göra det ”tråkiga” eller ”jobbiga” just nu. Det kan handla om allt från små saker som ska göras här hemma, samtal som ska ringas eller stora och viktiga saker som jag måste ta tag i. Just nu är det särskilt min träning som jag tänker på.

Jag har tränat mycket i mitt liv, dels olika sporter men också på gym och löpträning. För ett tag sedan sprang jag (otränad) Midnattsloppet och tänkte att jag skulle komma igång ordentligt men sedan reste jag bort 2 veckor och efter det har det inte blivit någon träning alls. Nu känner jag att jag måste komma igång igen men det är så segt och jag skjuter upp det hela tiden.

Är nyfiken på vad det är som gör att man skjuter upp saker och vilka knep eller tips som finns för att bli bättre på att göra det man vill.

Barn i Latinska familjer är lyckligast

Frågan om vilka familjer som är lyckligast har diskuterats i denna blogg tidigare, mest på känsla, utan vetenskapligt underlag. Jag tycker att familjesammanhållningen generellt sätt är dålig i Sverige och har erfarenheter från flera andra kulturer där jag upplever sammanhållningen och lyckan i familjerna som bättre.

Om man vill titta på detta ur ett mer vetenskapligt perspektiv så finns det många svårigheter för att de index som mäter ”lycka” tar med faktorer som ekonomi mm, vilket gör det svårt att bryta ur graden av lycka som bara har med familjen att göra. Däremot finns det vetenskapliga studier på hur lyckliga barn är i olika länder och kulturer och dessa resultat ligger närmare det som jag vill lyfta fram, familjen, gemenskapen och graden av lyckan där.

Barnen som undersökts är 6-12 år och viktigast för deras lycka är: 1. Tid med familjen (föräldrar, syskon, mor-och farföräldrar och kusiner) 2. Vänner 3. Leka

De 3 länder som har lyckligast barn är alla latinska, Mexico, Brasilien och Spanien, precis som jag trodde. Latinska familjer är lyckligast. Jag har sett det med egna ögon på nära håll.

Undersökningen visar också att i USA är barn till vita föräldrar minst lyckliga och barn till ”African americans” lyckligast. Detta var nytt för mig men ligger helt i linje med vad man kan vänta sig. Latinska och Afrikansk/amerikanska barn är lyckligare än barn till vita föräldrar.

Resultatet av undersökningen kan läsas här.

Det finns så klart många lyckliga barn i Sverige också, många familjer som fungerar bra och många som håller ihop men väldigt många göra det inte. Det skulle vara intressant att ta reda på varför !

Ibland är en stol en stol

Relationer och kommunikation kan många gånger vara svårt.

Man säger någonting som uppfattas på ett annat sätt än det man menade. Den andra personen tolkar mig fel och blir arg eller irriterad och svarar någonting som man själv sedan uppfattar på fel sätt och så kan det fortsätta. Ett gräl uppstår eller så kanske någon blir ledsen eller arg i tysthet. Jag har, precis som alla andra, varit med om detta massor av gånger. Vill därför påminna om att jag (och alla andra) ibland menar precis det vi säger, men inte mer än så.

Ibland är en stol en stol. Vi menar precis det vi säger och det ska inte tolkas eller värderas på annat sätt än det som precis sagts.

Om jag exempelvis säger att jag är trött så kanske det bara betyder att jag är trött. Det betyder inte att jag inte vill diska, inte vill åka till affären eller inte vill se filmen vi tidigare pratat om. Jag berättade bara hur jag just nu känner mig. Punkt. Men många är så lyhörda/känsliga att de tolkar in sin egen oro, frustration eller förutfattade meningar i det som sägs. Det är förstås svårt att undvika, särskilt i nya relationer, om vi inte påminner oss själva om detta ibland.