Sitt ner i båten

Säger du alltid vad du tycker? Ibland känner jag, att jag själv inte säger vad jag verkligen tycker i olika sammanhang.

Jag håller med andra i gruppen för att jag inte vill vara negativ eller uppfattas som den som hindrar det som andra vill.

Det är vanligt i grupper att när någon kommer med en idé, som de kanske inte egentligen ens själva vill göra, så håller resten i gruppen med om denna idé, fast man kanske inte riktigt vill. Detta fenomen kallas för ”The Abilene paradox”.

On a hot afternoon visiting in Coleman, Texas, the family is comfortably playing dominoes on a porch, until the father-in-law suggests that they take a trip toAbilene [53 miles north] for dinner. The wife says, ”Sounds like a great idea.” The husband, despite having reservations because the drive is long and hot, thinks that his preferences must be out-of-step with the group and says, ”Sounds good to me. I just hope your mother wants to go.” The mother-in-law then says, ”Of course I want to go. I haven’t been to Abilene in a long time.”

The drive is hot, dusty, and long. When they arrive at the cafeteria, the food is as bad as the drive. They arrive back home four hours later, exhausted.

One of them dishonestly says, ”It was a great trip, wasn’t it?” The mother-in-law says that, actually, she would rather have stayed home, but went along since the other three were so enthusiastic. The husband says, ”I wasn’t delighted to be doing what we were doing. I only went to satisfy the rest of you.” The wife says, ”I just went along to keep you happy. I would have had to be crazy to want to go out in the heat like that.” The father-in-law then says that he only suggested it because he thought the others might be bored.

The group sits back, perplexed that they together decided to take a trip which none of them wanted. They each would have preferred to sit comfortably, but did not admit to it when they still had time to enjoy the afternoon.

Idag ringde särbons systers man och frågade om jag vill att vi äter älg på nyårsafton. Jag svarar försiktigt positivt och håller förstås med om att det kan vara gott, för att inte ställa till problem, fast jag vet att jag förväntas laga middagen… och så är det igång igen, The Abilene paradox…

Har ni varit med om liknande?

 

Jag tänker tillbaka och framåt

Barnen är just nu med sin mamma på långresa.  Jag tänker tillbaka på tiden direkt efter skilsmässan när jag själv reste iväg med dem några dagar till Legoland.

Vi hade jättetrevligt, men det var inte alldeles enkelt att resa ensam med tre barn i den åldern.

Jag tänker också på framtiden och vad jag ska göra.

Funderar på att så småningom hitta ett boende utomlands. Kanske kan Spanien vara ett alternativ?

Vart skulle ni flytta om ni skulle bosätta er i ett annat land?

I skogen

På dagens skogspromenad såg jag någonting konstigt som hängde i ett träd. Blev tvungen att ta en bild. Undrar fortfarande vad det föreställer…

Vad är det

Jag promenerade en dryg mil med Keplers ljudbok ”Stalker” i mina öron. Den bitande kylan förlamande mina kinder medan resten av kroppen ångade av värme under allt för mycket kläder. Det var ansträngande att gå i så backig terräng, men jag kämpade på medan de mest bestialiska mord ekade i mitt huvud med hjälp av Jonas Malmsjös monotont tråkiga uppläsning.

Vilat tillräckligt dags för motion

Nu har det varit flera dagars ledighet och vila. Så söndagen ska användas till att skapa ny energi. Här ska promeneras och göras nyttiga saker. Viktigast av allt är dock att motionera. Hoppas att solen dyker upp. Då blir det underställ på och andra varma kläder. Sedan ut i minusgraderna och påbörja den långa vandringen… Kanske med en ljudbok i öronen.

promenad

Ska sätt på min RunKeeper och mäta sträckan. Nu jäklar ska det börja hända saker i mitt liv…

 

Vad är viktigast i en relation

Jag sitter här och funderar på relationen med min särbo, på tidigare relationer jag haft och hur jag vill ha det i framtiden. Det har förstås alltid funnits någonting bra i varje relation, men också något mindre bra. Oftast har jag varit ”blind” för det mindre bra i början eller inbillat mig att det skulle kunna förändras med tiden, men när den första förälskelsen lagts sig har det mindre bra fått allt större utrymme och till sist varit det dominerande.

Jag inser att jag själv på samma sätt har sidor man kan tycka mera eller mindre om, men det får någon annan bedöma. Jag måste utgå från vad som är viktigt för mig. Ett sätt att tänka är att lista egenskaper och omständigheter som jag inte kan acceptera och välja bort personer med dessa oavsett hur attraktiva de är i övrigt, men sedan då? Vad är viktigast i en relation som förhoppningsvis ska kunna fungera bra under lång tid?

För att komma vidare i mina tankar har jag här listat några sådana egenskaper/omständigheter och ber om era synpunkter på vad som är viktigast för er. Det ger mig lite perspektiv på mina egna funderingar.

Ni får gärna lämna flera svar, men helst inte mer än fyra. Tack för att ni hjälper till… 🙂

Ett skitgott kaffe

Jag fick ett paket av världens dyraste kaffe i julklapp. Det heter Kopi Luwak och kommer från Indonesien.

skitkaffe

Det höga priset beror förmodligen på att det inte är som annat kaffe. Kopi Luwak görs på kaffebär som först ätits av den Indiska Palmmården.

palmmård

Palmmården äter bara de bästa sorterna av kaffebären och efter att de passerat djurets matsmältningssystem kan kaffebönorna plockas ur dess avföring för rengöring och rostning. Resultatet blir skitgott. Jag skojar inte. Kaffet smakar väldigt gott.

kändis

Nu är jag inte den enda som upptäckt detta goda kaffe, som är framställt på ett lite udda vis. Kan inte påstå att jag skulle gå ut och köpa det själv, men jag medger, som sagt, att det smakar riktigt gott.

Någon annan som provat? Vilket är ert favoritkaffe?

Vem är värd den sista kladdkakan

I filmen Notting Hill finns en scen där man sitter runt ett matbord och diskuterar vem som är mest misslyckad i livet och därmed förtjänt av att få den sista biten kladdkaka.

Själv skulle jag gärna vara med i en sådan diskussion. Tror att jag skulle ha en bra chans att vinna kladdkakan. Men de flesta människor har mer än nog av sina egna bekymmer och vill inte lyssna på andras, och de vill oftast heller inte öppna sig och dela med sig av sina egna bekymmer. Kanske beror det på att livet blir trevligare och bättre om man fokuserar på det som är bra eller kanske för att man kanske skäms för att prata om sina rädslor, och sina problem? Man vill kanske inte framstå som ”svag” genom att berätta ”dåliga” saker om sig själv?

Ändå tror jag att just sådana diskussioner kan kasta ett nytt ljus över en själv och sitt eget liv, som gör att man lättare kan leva ett gladare liv än vad man annars kan göra.

I mitt eget fall så är jag övertygad om att det handlar om förväntningar på livet. Jag har alldeles för stora förväntningar i förhållande till hur mitt liv ser ut. De som har det ”objektivt sämre än vad jag har”, men som har lägre förväntningar är ändå säkert lyckligare.

Jag tänker att ”Upplevd verklighet” minus ”Förväntningar på livet” är lika med graden av ”Lycka”.

Om den upplevda verkligheten är bättre än förväntningarna så upplever man sig som lycklig och om förväntningarna är större än verkligheten så känner man sig olycklig.

Den slutsats som jag själv drar av detta är att jag behöver anpassa ”mun efter matsäck” och sänka mina förväntningar för att känna mig lyckligare. Men det är svårt att bli glad för en morot om man är sugen på choklad, bli glad för att lyssna på Andreas Weise när man vill höra Frank Sinatra, eller bli glad för regn och dimma när man vill ha sol och värme.

Nu är det inte materiella saker jag pratar om i första hand. Där kan man alltid vilja ha mer än vad man har. Jag pratar i första hand om vanliga saker som relationer, kärlek, arbete, trygghet, frihet och andra saker som hör vardagen till.

För övrigt tycker jag att Notting Hill är en underbar film.