Inte nu igen

Av någon anledning, så behöver jag sedan en tid läsglasögon. Och av någon anledning går de sönder hela tiden.

läsglasögon

Detta är det tredje paret läsglasögon som jag haft sönder de senaste 10 månaderna. Eftersom jag inte klarar av att sköta om mina läsglasögon så köper jag billigast möjliga, ofta på bensinmacken. Undrar varför det är så svårt att få dem att hålla? Har försökt att ha dem i ett band runt halsen, men det är så opraktiskt och att ha dem i ett fodral är alldeles för omständligt. Hur gör man för att både ha dem lätt tillgängliga och skydda dem på samma gång?

Livet är en schlager på Cirkus i Stockholm

Nu ska jag snart resa till stora staden och se musikalen ”Livet är en schlager” av Jonas Gardell och Fredrik Kempe. Musikalen bygger på filmen med samma namn, men ska var omgjord lite här och där.

schlager

Svd skrev en recension av musikalen här.

Jag ser mycket fram emot föreställningen på flera sätt. Dels för att jag älskar musikaler i allmänhet och dels för att Peter Jöback är en favorit.

Jag har sett många musikaler, kanske främst när jag varit utomlands, men också i Sverige. Mina favoriter är Fantomen på Operan som jag sett tre gånger i tre olika städer, Cabaret och Les Misérables.

Vilka är dina favoriter?

Du får gärna rösta på 3 olika musikaler.

Obehagligt samtal om döden

Skrev nyligen ett inlägg här, om att min dotter ska ut och luffa i Asien. Träffade henne nu en sista gång innan avresan tillsammans med min andra dotter. Vi hade en trevlig kväll, men på slutet började samtalet att gå i en obehaglig riktning, när båda döttrarna började att prata om döden och hur äldsta dottern ville ha sin begravning ifall hon inte skulle komma hem levande.

Jag försökte leda diskussionen i en annan riktning, men båda döttrarna ville diskutera detta, som tyvärr blev alldeles för detaljerat och för mig obehagligt. Jag är inte van vid att prata om döden, särskilt inte med mina barn.

De diskuterade allt från hur kistan skulle se ut, vilken klädsel som skulle gälla till vilken musik som skulle spelas. Makabert, kan jag tycka, men förmodar att samtalet ändå fyller någon funktion och det är väl bra att kunna prata om allt?

Pratar ni om död, begravningar och liknande med era nära och kära?

Inspirerad av Tina

Häromdagen kollade jag på teveprogrammet ”Tina i fjällen” och blev inspirerad av att göra en sallad med utgångspunkt från hennes recept. Som alltid drar jag ifrån och lägger till efter egen smak.

minsallad

Salladen består av lite grönt (efter smak) längs kanterna på salladsskålen. Sedan har jag lagt  3 dl turkisk yoghurt i mitten. Ovanpå yoghurten har jag rivet ner 1 dl fänkål och 1 dl selleri (så himla saftigt och gott). Jag kryddade med lite salt, riven citron och paprikapulver. Sedan tärnade jag en Haloumi och fräste upp den på hög värme i lite smör och la ovanpå yoghurten. Efter det tärnade jag tomater och klippte ner en kruka färsk koriander. Supergott !

Till salladen serverade jag potatisklyftor och Falafel, men det går förstås lika bra med vad som helst, kyckling, lamm, eller varför inte lax?

Det kostar 100.000 kronor att berätta min hemlighet

Inom de närmaste veckorna kommer det program på TV där jag medverkar i ett avgörande skede. Produktionsbolaget är mycket förtegen med allt som rör produktionen och jag har inte ens fått veta datum för sändningen eller ens helt säkert om jag är med i den slutliga klippningen. Hur som helst är det spännande för mig.

teve

Jag minns den mycket dramatiska inspelningen där jag under en efterrmiddags inspelning deltog som huvudperson i ett för programmet avgörande skede. Tack vare mitt yrke har jag stor scenvana och tyckte själv att det gick väldigt bra, men jag har som sagt inte själv sett en enda filmruta och vet därför ingenting om resultatet.

Jag känner att pulsen ökar en del inför vad som komma skall. Tyvärr har jag skrivit på ett avtal där jag förbinder mig att inte avslöja någonting i förväg. Om jag skulle göra det ändå riskerar jag ”böter” på 100.000 kronor.

Skulle det bli som jag hoppas så väntar kanske en ny och spännande karriär? (haha).

Träningsvärk

I går kväll var jag för första gången och tränade med min nya idrottsklubb. Idag har jag fått en rejäl träningsvärk som känns i ben, armar, nacke och rygg. Förmodligen hade jag skrutit lite i telefon när jag tidigare ringde dit och frågade om jag fick träna med dem, eftersom de satte mig att träna med elitlaget.

ontikroppen

Jag hängde förstås inte med dem i vare sig tempo eller teknik, men jag var inte sämre än att de fick lite motstånd. Flera gånger sa de att jag har spelet i kroppen, men behöver träna mera (mycket mera) och förbättra min kondition. Det låter ändå ganska hoppfullt och jag är välkommen till deras nästa träning också.

Själv är jag rätt stolt över att jag hängde med så bra som jag gjorde trots att jag inte är på de andras nivå.

Hundar är viktigare än svenska män

I Sverige är barnen viktigast, sedan kommer kvinnorna och på tredje plats hundarna. Svenska män kommer på fjärde plats i betydelse.

arabisk tolkning

Detta enligt Murtaza al-Bayati, som bor i Malmö och som skriver om Sverige här i Arabisk media.

Han beklagar sig över den bristande respekt som visas honom som man, av svenska myndigheter och hur han förödmjukas på olika vis. Men är han ensam?

Kanske är det så att vi svenska män är så vana vid att behandlas på detta sätt att vi inte längre reflekterar över vår hierarkiska placering i samhället? Enligt undersökningar jag sett tidigare, minns inte källan just nu, men tror att det är Röda Korset, så är Sverige det bästa landet i världen för barn och kvinnor. Män däremot rankas vi betydligt längre ner. Att vi skulle anses mindre viktiga än hundar kanske också är sant. Det finns säkert många som älskar sin hund mer än någon man. Tanken svindlar även om jag inser att nog väldigt många människor i vårt land tänker på detta vis. Är jag en fjärde klassens medborgare?

Hur tänker ni? Kan det stämma?