Känner mig ibland rebellisk

Jag bryr mig inte och det älskar jag, sjunger Icona Pop.

Inte alltid, men ibland känner jag på samma sätt. Jag ledsnar på det vanliga och konventionella sättet att tänka eller göra saker på. Jag kan längta efter annorlunda, det obstinata, det protesterande och får en lust att göra tvärt om. Det är en av anledningarna till mitt ”skolkande” som jag skrev om här tidigare.

Kanske har jag inte växt upp? Kanske är jag omogen? Fast på många andra sätt har jag tagit mycket ansvar i mitt liv, både för mig själv och för andra.

Förmodar att jag inte är ensam om att känna så, men hör sällan jämnåriga prata om sin rebelliska sida eller ännu mindre ser jag dem använda den.

Hur känner ni? Har ni någon rebellisk sida inom er som ni släpper fram ibland?

Annonser

25 thoughts on “Känner mig ibland rebellisk

  1. Jag ifrågasätter mycket och är ofta tvärsemot. Bättre med en dum åsikt än ingen åsikt alls. Då kan man i alla fall ändra sig. Gillar diskussion och ömsesidighet. Tycker om att du inte är så j-la korrekt hela tiden, bliggen blir mera levande och spännande då.

    Liked by 1 person

  2. jag har nog själv också haft / har en liten rebellisk sida…
    den visade sig bl.a. när jag lämnade frikyrkan jag växte upp i och flyttade hemifrån
    Och jag har aldrig haft någon lust med att bara ”följa med strömmen”
    I början av 70-talet skaffade jag mig en piercing i näsan och jag gillade det mycket och behöll genom åren
    Men för ett par år sedan var jag tvungen att ta bort näs-ringen p.g.a. en operation
    och sedan sedan gick det inte att sätta tillbaka guldringen i näsan igen
    men oj, vad jag saknar den…
    för visst skulle det nog uppfattas som lite extra rebelliskt att ha den vid min ålder 😉 ….snart 65 år gammal…
    Kram

    Liked by 1 person

  3. Ibland tänker jag att varför ska jag göra som alla andra, men rebellisk… Nej, jag tror inte att jag är sådan. Men jag har blivit mer frimodig med åren. Gör som jag tycker är bra och funkar inte det så får jag väl hitta på ett annat sätt. Men rebellisk är jag inte… Men lite envis tills att jag blivit överbevisad om att jag hade fel… Det är nog mer jag liksom 😆
    Ha en fin påskafton… Själv ska maken och jag ha Norgebesök över natten och just nu puttrar en vegetarisk maträtt på spisen.. Ha det fint!

    Liked by 1 person

  4. Hela jag och hela mitt liv sen snart 4 år tillbaka är väl rebelliskt, om man betraktar det ur en medelsvenssons ögon kanske.
    Att lämna ett äktenskap som gått i stå, lämna hus, köpa ett skepp som ensam kvinna, flytta dit, och påbörja resan mot min dröm, ett annat liv..
    Lägg sen till tre hundar som kommit under resans gång, och även en man med brokig bakgrund, men ett hjärta av guld..
    En del beundrar mig, andra fnyser lite nedlåtande bakom min rygg, saker som att jag skulle vara utfattig, inte få någon annan bostad, att det skulle vara anledningen att jag bor såhär.
    Men själv är jag stolt över mitt liv och mig själv, och jag bryr mig inte vad människor tänker jag heller.
    Glad Påsk!

    Liked by 1 person

  5. Jag är likadan. Särskilt om folk säger ”så har vi alltid gjort”! Ja då är det dags att göra på annat sätt!

    Tror om man är den ansvarstagande kan det kännas som ”skolk” om man gör något annat än man brukar och kanske ska. Men är man den ansvarstagande vet man att man ändå ser till att det som inte blev gjort blir gjort ändå men på annat sätt och annan tid och kanske t om bättre för att väga upp för ”skolket” = inget skolk alls alltså. De som inte är så ansvarstagande har inte ens dessa funderingar. Vissa t om anser sig ha rätt till det de tar och tänker inte två ggr över vem det drabbar.

    Liked by 1 person

  6. Mitt smek-öknamn i tonåren var Krutis, och jag var rebellisk,
    men jag var också bra i skolan med fina betyg, så jag klarade mej
    utan att bli utvisad ur klassrummet alltför många ggr.
    När vi flyttade till den här lilla staden, blev jag intresserad av lokalpolitik
    och brukade gå på town council möten. Vid ett av dem blev det så
    hett. att mötet kom på uTube och skrevs om i Washington Post,
    när jag stod upp för våra invandrare från Central-Amerika.
    ”Always a defender of the underdog.” That´s me.

    Kanske det kan anses rebelliskt att ge sej av till USA ensam och utan
    jobb, men jag var trött på rutinen efter 4 år på samma jobb och ingen
    möjlighet att utvecklas. Kvinnor hade inte mycket att säja till om på
    40-talet.

    Liked by 2 people

  7. Kanske när jag kom till Sverige. Det var en äkta rebellisk handling. Eller när jag startade mitt företag för jag inte var nöjd med min anställning.
    Men det kanske är bara livet.
    Men skolka? Nää!
    Å andra sidan har jag blivit sparkad från flera tidigare jobb. Kanske för att var jag just rebellisk och vågade säga saker som alla andra fann sig i och bara bet ihop.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s