Är det barnens ansvar

Har inte pratat med Mamma på ett tag. Har varit mycket resande och mycket jobb. Dessutom måste hon ringas på särskilda tider som är svåra att passa in.

Ringde henne idag men hon var inte särskilt glad. Tyckte att jag borde ringt tidigare. Förklarade att det varit hektiskt men att faktiskt också kunde ringt.

Det reagerade hon kraftigt mot och menade att det alltid är barnens uppgift att ringa.

Stämmer det? Borde det alltid vara så? Hur gör ni?

Är det alltid era barn som ringer er och är det alltid ni som ringt era föräldrar?

Annonser

28 thoughts on “Är det barnens ansvar

  1. Hm … svår fråga det där. Jag har kontakt med mina barn på en massa olika sätt, men jag kan inte säga att jag ”ringer” så ofta. Kanske behovet avtar när det finns så många andra metoder. Facebook, WhatsApp, vanliga sms … mm.
    Men att jag inte ringer så mycket beror nog på att jag inte vill vara ett påhäng. Jag vill inte ställa krav mer än jag gör. I skrift kan man svar när man har tid.
    Vill att barnen ska känna sig fria att leva sina liv utan att ständigt känna dåligt samvete för min skull. Om jag inte ringer så mycket tänker jag att de kan känna sig ha rätt att avstå de också, utan det dåliga samvetet … för då ligger vi lika på något sätt.
    Har det gått för lång tid – i mitt tycke – då hör jag av mig. Annars ligger jag nog rätt lågt …

    Min mamma ringde mig mer än jag ringer mina barn, och jag kan inte säga att jag vet vad som är mest riktigt. Det måste bero på relationen, och på anledningen till att man ringer eller inte ringer. Ibland var det jobbigt att mamma ringde, med lite anklagan i rösten. Jag hade alltid dåligt samvete när det gällde henne. Antagligen mycket för att hon var ensma med oss under vår uppväxt.
    Jag vet att många har daglig kontakt med föräldrar eller barn, men det har aldrig varit vår grej riktigt. Fast, det måste få vara okej det också … 😉

    Kramis

    Liked by 1 person

  2. Som mycket annat så tror jag det är ett mönster man skapar tidigt. Alltså efter man flyttat hemifrån. Det viktigaste är att parterna är nöjda med sättet de umgås, det verkar inte du vara. Men vad jag förstår så har du snackat med din mamma om det här och hon vill tydligen inte ändra sig. Då är det upp till dig om du vill acceptera läget eller ej…

    Det låter kanske litet krasst, men jag har levt så länge så jag tycker att sådana saker inte är så mycket att lägga negativ energi på. När jag hade föräldrarna kvar i livet så ringde mamma regelbundet till mig, hon ringde oftare än jag ringde henne. Med min pappa var det tvärtom, jag ringde oftare till honom än han till mig. Men jag upplevde det inte som något problem… det bara var så… 😉

    Liked by 1 person

  3. Jag känner igen det där och tror att det är ganska typisk för den äldre generationen.
    Min pappa ringde visserligen mig emellanåt men han beklagade sig ofta över att andra inte hörde av sig till honom. Jag frågade alltid när han själv hade hört av sig, och då kom just det konstaterandet att det inte var hans sak…
    Vet inte om jag skulle kalla det trams, det är ju hennes sätt att se på det hela.
    Våra grabbar 25 och 27 år är väldigt olika vad gäller telefonerandet. Den yngre ringer gärna när han är ute och går med hunden för att berätta om något som hänt eller något han vill ha råd om.
    Den äldre ringer bara om det är ”viktigt”. Fast honom träffar vi å andra sidan flera gånger i veckan, då han lämnar/hämtar sin hund.

    Gilla

  4. Klart det inte är barnens uppgift att alltid ringa! En relation går alltid på två håll inte bara på det ena. Jag blir nästan lite förbannad när jag läser det du skriver. Din mamma är lite av en ”martyr” med tanke på vad du skrivit innan. Hon mår på ngt sätt bra av att få dig att må dåligt. Men det är hon som förlorar på det kom ihåg det.

    Vill man vårda en relation tar man ansvar för den – båda två. Annars kan det vara ialla fall för mig. Min bror har under sitt vuxna liv ringt mig högst en handfull ggr och då har det alltid varit för han ville ha något av mig (barnpassning t ex). Det fanns en tid då jag kände att vi skulle ha en bättre relation – vi är ju syskon – men ärligt talat varför ska jag vara den som gör allt jobbet. Numera ser jag mig mer som ett ända barn. Ledsamt? Kanske men varför truga. Mammor, pappor, syskon, vänner, kärlekar? Varför ska man behöva truga för att de ska höra av sig och vilja vara med en. Nej jag är mäkta trött på denna typen av beteenden.

    Gilla

  5. Det är väl bara att ringa på när lusten kommer, en ska inte göra det så märkvärdigt 😉
    Nu har nog du lättare att plinga, din mor kanske är glömsk och uppfattar tiden annorlunda.
    Strunta i principer!

    Liked by 1 person

  6. Jag är väldigt dålig på att prata på telefon; har alltid varit. Kan inte ringa min
    son i Vietnam av nån teknisk orsak, så ibland ringer han, men han är som jag,
    så det blir inte mycket sagt. En dotter bor hos mej och den andra i närheten och
    vi träffas nästan varje vecka. Telefon ej nödvändig.

    Såg på ditt foto, att du är en vuxen karl. Din mor är gammal och tydligen inte särskilt
    glad med sitt liv, så jag tycker att du ska försöka gå henne tillmötes. Det kommer att
    kännas bättre, när hon en gång är borta. OK, OK – skyldighetskomplex, samvete
    osv – Det är väl inte så himlas besvärligt, är det?

    Liked by 2 people

  7. Relationer bygger på ömsesidighet. Självklart gäller det också relationen mellan (vuxna)barn och föräldrar. Här rings och smsas det när någon av oss känner för det.

    Gilla

  8. Håller med Marwe. Trams.
    Men din mor är dom hon är och inte troligt att hon kommer förändras. Så äg det bara att gilla läget och hon får då finns sig i att du ringer när det passar dig!
    Jag har ingen barn men jag är ju barn själv. I många år var det jag som ringde till mina föräldrar av ekonomiska själ. Det var och är fortfarande billigare för mig att ringa än för dem. Men sen pappa fick iPhone brukar han ta till FaceTime medan min mamma till Skype. När de vill. De vet när jag är upptagen så de brukar inte störa då eller så skickar de sms eller mail.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s