Första veckan på ”marknaden”

Jaha… då har jag alltså återvänt till marknaden för de drömmande och förhoppningsfulla. Här finns förstås alla sorters människor från de som, liksom jag, söker livslång kärlek, de som ser dejtandet som en hobby och de som söker fritidsrelationer. Vet inte hur lätt det är att navigera rätt, men jag kommer förstås att försöka.

Gick ut ganska hårt med profiler på både badoo och tinder liksom på den störst seriösa (?) dejtingsajten. Responsen har varit över förväntan. Hade inte kunnat föreställa mig att så många (för mig tänkbara tjejer) skulle visa intresse. Känner mig därför en aning förvirrad (obeslutsam) just nu. Vet inte om jag verkligen vill träffa den rätta just nu. Kanske borde jag ta det lugnt istället? Hur som helst har detta inte hindrat mig från att skriva och svara på en massa meddelanden. Två av tjejerna (ja, jag använder den termen även för kvinnor över 40) har varit alldeles för trevliga för att inte träffa när de så gärna ville. 😉

Den första dejten var tänkt att vi skulle träffas på en AW och prata lite. Det blev 5 timmar. Personkemin satt som en smäck och det kändes bra. Jag hörde av mig efteråt på sms och hon gjorde likadant, men hon sa att hon skulle höra av sig i helgen, vilket hon ännu inte gjort.

Den andra dejten träffade jag i går och personkemin med henne var (annorlunda) men precis lika bra. Hon hade stora drömmar och det var mysigt att se solnedgången med henne. I eftermiddag ska vi träffas igen.

Vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå… så jag följer floden och ser vart den för mig.

 

Omskakande och vackert drama

Jag var helt nollställd när jag satte mig i biosalongen för att se ”The Danish Girl”.
Jag visste ingenting om vad som väntade, förutom att filmen var nominerad till fyra
Oscars. Kanske var det bra för mig att inte ha förutfattade meningar om filmens tema. Det gjorde att upplevelsen för mig blev mer dramatisk, spännande och vacker. För filmen är mycket vacker på alla vis, inte minst kärleksdramat men också miljöerna, kläderna och kanske allra mest samspelet mellan huvudrollsinnehavarna. Inte konstigt att de båda är
nominerade för var sin Oscar.
Filmen handlar om Einar och Gerda Wegener som är ett framgångsrikt gift konstnärspar som verkar i Köpenhamn i slutet på 1920-talet och filmen bygger på deras liv. Det är en ödesmättad stämning i filmen redan från början och man anar att den djupa kärlek de båda känner för varandra på något vis ska utsättas för prövningar. Prövningarna blir mycket större än vad jag skulle kunna föreställa mig när Einar uppmuntrad av sin fru börja leka med och sedan allt mera utforska sin sexualitet. Detta leder till allt fler dramatiska konsekvenser som sätter deras kärlek på hårda prov.
Konstigt nog, trots ett fantastiskt manus och lysande skådespeleri, känns
filmen ändå sval och distanserad. Den skakar om mig i sin skönhet, sin
skörhet och i sin lågmälda ton utan att göra mig delaktig på riktigt.
Men den är väl värd att ta sig till en biosalong för.

Hallå världen

En god middag, ett gott samtal och ett värdigt slut på någonting som stundtals varit väldigt bra, men allt för ofta skapat frustration och tvivel.

Det känns bra, att också jag, kommit till den slutsats som så många redan förstått och föreslagit för länge sedan.

Ett passerat kapitel med många fina minnen finns kvar, liksom erfarenheter och en större förståelse för vem jag är, vad jag värderar och vad jag inte kan kompromissa om. En ny framtid väntar. Hallå världen!

Dålig start på helgen

Fredag och äntligen helg. Så skönt att få vila ut efter en ganska intensiv vecka…eller?

När jag körde hem från jobbet för en liten stund sedan blev jag prejad och påkörd av en långtradare. Enligt min uppfattning, som jag meddelade polisen, så körde han på mig medvetet.

Först försökte han tränga mig av vägen, så jag gasade för att inte hamna i diket. Då gasade han också och fortsatte att preja mig genom att köra in i min fil. Jag gasade ännu mera för att inte få smällen direkt i sidodörren och han gjorde likadant. Till sist lyckades jag nästa komma undan, men då träffade han bakre delarna på bilen och krocken var ett faktum.

Stopp i trafiken, långa köer, svinkallt ute och en polis vi fick vänta nästan en halvtimme på.

Jag var chockad och riktigt arg.

Efter att vi fått blåsa så tog poliserna upp våra vittnesmål och sedan var det klart. Inte ens kramen av den söta polisen gjorde mig på bättre humör…jo lite.

Nu är jag hemma i alla fall och det känns som en dålig start på helgen.

Riktigt roligt i kväll

Som jag skrev om tidigare så skulle min yngsta dotter och jag spela bridge på klubb och tävla för första gången i kväll. Det blev hur kul som helst. Inte bara för att det är roligt att umgås med sina barn eller för att det gick bra, utan framförallt för jag såg hur det lyste hur dotterns ögon av entusiasm efter att den första nervositeten lagt sig. Jo, jag var också lite nervös.

I själva tävlingen deltog 10 lag/par och vi blev sexa, vilket vi förstås är väldigt nöjda med. Nästa torsdag är det dags igen…