Facebook- en fråga om vänner

Jag använder inte Facebook särskilt mycket. Jag har funnits med där under ganska många år men är inte särskilt aktiv. Jag läser vad vänner skriver och kommenterar ibland deras aktiviteter. Ibland postar jag också egna inlägg.

Det är annorlunda för ”ingenjören” som jag snart ska träffa på Aruba. Hon postar ofta 2-3 inlägg varje dag och har en mycket stor ”vänkrets” på Facebook.

I förrgår frågade hon mig om det var ok att skriva ett inlägg om oss och tagga mig, vilket förstås då innebär att alla hennes vänner och mina vänner förstår att det är någonting mellan oss. Ett stort steg alltså.

Jag sa att det var ok och postade samtidigt ett eget inlägg där jag taggade henne. Nyheten att vi ska träffas är alltså ute bland ”vänner”.

Nu till min fråga…

Bland hennes vänner kom direkt massor av ”likes”, nyfikenhet och uppmuntran. Hon blev glad av detta och känner sig stolt.

Bland mina vänner fick jag direkt ett gillande av en god vän som därmed visade ett slags stöd och uppmuntran, precis så som vänner normalt gör. MEN, ”Golfaren” som jag skrev om här i våras har valt att helt ignorera denna nyhet fast han ofta annars gillar eller kommenterar mina inlägg och detta stör mig. Jag vet att han måste ha sett mitt inlägg och därmed medvetet valt att ignorera och därmed visa sitt ”ogillande”.

Jag känner honom tillräckligt väl för att veta att han nu är avundsjuk/negativ till att jag ska träffa en yngre och vacker kvinna på Aruba och det stör mig. Om han verkligen var  min vän så skulle han kunna vara generös nog att klicka på gilla-knappen.

Vad tycker ni?

Det närmar sig

Om en vecka reser jag iväg till Västindien på min semester. Jag blir borta nästan 3 veckor och det känns helt underbart.

Mina dagliga och låååååånga samtal med ”Ingenjören” har fortsatt och det ska bli spännande att snart träffa henne. Vi har båda väldigt höga (för höga?) förväntningar på vad vår semester tillsammans ska innehålla och leda till. Jag berättade tidigare här om henne och om kärlek över gränserna.

Man måste våga för att kunna vinna och man kan lugnt konstatera att vi båda satsar högt för att kunna vinna det vi båda söker. Hur det faller ut i verkligheten återstår att se. Som det ser ut just nu är semestern tillsammans i Västindien bara ett första steg i en plan som vi båda lika ivrigt stakat ut för vår framtid.

Vi har nu ”känt” varandra i 8 veckor och textat varandra över 7000 gånger på WhatsApp. Vi har dessutom pratat med varandra omkring 4 timmar per dag i telefon (WhatsApp) och Skypat i genomsnitt omkring en halvtimme per dag. Vi har med andra ord kontakt med varandra på ett eller annat sätt dygnets alla vakna timmar förutom när vi arbetar. Jag inser hur mycket det låter och att det verkar som att ingen av oss har tid/lust för så mycket annat än varandra just nu.

Att vi känner varandra ganska väl redan är förstås inte att överdriva. Ändå har vi aldrig sett varandra i verkligheten. Vi har aldrig haft någon fysisk kontakt, aldrig känt varandras dofter, aldrig upplevt det verkliga livet tillsammans och kunnat upptäcka de små särskilda beteenden som vi alla har. Vem vet hur vi kommer att känna när också detta blir en del av vår verklighet?

Kvinnor borde sluta ha sex

Om jag ska tolka den här artikeln rätt så borde alla kvinnor sluta ha sex, i alla fall med män.

Genom att ha sex med män så bekräftar kvinnan patriarkatet och mäns makt över kvinnan. Att ha sex med en man är en politisk handling som gör att kvinnor fortsätter att vara förtryckta av män.

”Kvinnor som har sex med män hatar andra kvinnor.”

Jag säger då det… feminister är ”roliga” och ibland väldigt märkliga.

 

Hälsporre

Har förstås börjat träna inför semestern. 😜

Längtar efter ☀️😎🍹❤️💃🏻🐠🍹🐠🍹❤️💃🏻☀️☀️😎

Men fick hälsporre redan efter två dagars löpning och har nu haltat fram i över en vecka. Det verkar inte bli bättre. 😱

Har googlat men inte hittat någonting vettigt sätt för att bli frisk. Någon som har tips eller förslag på vad jag kan göra? 

Hur lång tid tar det att självläka ?