Gott nytt år alla fina människor

Hoppas ni har en trevlig och alldeles underbar nyårsafton men framförallt hoppas jag att ni får ett alldeles underbart 2017.

Årets visdomsord är hämtat från den underbara Julia, dotter till Romarrikets Kejsar Augustus.

Hon var lite trött på att ha blivit bortgift 3 gånger med tvång och tog sig gärna flera älskare men bara när hon var gravid. Då myntade hon visdomsorden…

”Släpp inte på några nya passagerare förrän skeppet är lastat”.

Japp. tänkvärt… och något att ta med sig in i det nya året. 🙂

Svenskar ensammast i världen

I går såg jag på Nyheterna att svenskarna är ”ensammast” i världen.

De påstod att en ny undersökning visar att 38 % av alla hushåll i Sverige består av ensamstående, vilket är högst i världen. Det innebär ungefär 1.600.000 hushåll/ bostäder.

Om bara tio procent av dem skulle flytta ihop med en annan ensamstående så skulle det finnas 160.000 nya bostäder att tillgå. Det vore väl bra? 😉

Det är väl precis vad Sverige behöver, fler bostäder så att våra ungdomar kan flytta hemifrån och våra trångbodda kan få mera plats?

Så det vore väl bra om fler ensamstående kunde hitta kärleken, både för deras egen skull och för alla som behöver en bostad?

Mer kärlek och fler bostäder åt folket ! 😉

God fortsättning på julen!

Är jag stark

Är jag stark?

Det känns inte alltid så !

De flesta människor omkring mig verkar dock utgå från just detta. De berättar om sina (små) svårigheter och beklagar sig. Jag lyssnar, tröstar, uppmuntrar och ger ibland goda råd.

Inget fel i detta… men jag då?

Många gånger är mina (lite större) svårigheter någonting som jag får kämpa med själv. Jag är oftast tyst om dessa och får kämpa själv. Känner inte alls att jag kan, ska, eller bör prata om dessa med dem som har problem med sina egna små svårigheter. Tror att det bara skulle leda till att personerna med små svårigheter skulle bli ännu mera uppgivna, ledsna och handlingsförlamade.

Så här har det varit många år, ingenting nytt alltså, men det känns ibland frustrerande att höra hur människor jag bryr mig om uppfylls av sin förhållandevis små svårigheter medan jag själv kämpar med större svårigheter, samtidigt som jag förväntas, lyssna, förstå och uppmuntra dem.

Deras bekymmer tynger dessutom mig ännu mera och ibland känns det som att jag bär alltför många svårigheter på mina axlar.

Vet inte om någon känner igen sig sig. Är i så fall nyfiken på att höra hur ni hanterar detta.

Snart åker jag

Nu ska det snart firas jul och nyår. Sedan åker jag tre veckor och träffar Aruba-tjejen i hennes hemland.

Ser fram emot det!

Först träffades vi på neutral mark (Aruba) och hade en fantastisk semester tillsammans. Sedan var hon här i 5 veckor och fick uppleva vardagslivet här. Nu är det min tur att åka och hälsa på henne. Ska bli kul att se hennes land och hur hon är i ”sin naturliga miljö”.

Sedan förmodar jag att det är hög tid att bestämma sig, eller? 😉

Rädd att sova

Vet inte riktigt vad det är med mig nuförtiden. Jag som sover så bra och som kan somna överallt närsomhelst.

Det senaste halvåret har jag ofta undvikit att gå och lägga mig, även när jag varit sömning. Har inte funderat så mycket på det förrän nu. Jag kan sitta uppe flera timmar efter ”läggdags” utan någon särskild anledning eller med något särskilt att göra. Jag bara vill inte sova.

Senaste veckan har det blivit ännu värre och jag börjar fundera på vad som händer. Är jag ”rädd” för att sova?

Någon som upplevt någonting liknande?

Nu har hon rest hem

Nu har Aruba-tjejen rest hem efter 5 veckors besök hos mig.

Idag körde jag henne till Arlanda strax efter 3 i morse och nu befinner hon sig någonstans över Europa med destination El Dorado.

Det var lääääänge sedan jag bodde ihop med någon 5 veckor i sträck. Har nog inte hänt de senaste 10 åren, mina barn undantaget. Måste erkänna att det var trevligt att vara ”ett par” och göra det mesta tillsammans i både vardag och fest. Känner tydligt att det är vad jag vill i framtiden. Det har länge varit en dröm för mig och nu vet jag också hur det känns i verkligheten. Jag trivs bättre i en sambo-relation än som singel eller i en särbo-relation. Oavsett hur detta slutar så följer jag mitt hjärta och det känns bra.