På väg

Just nu sitter jag på flyget från Sverige på väg till Aruba i Västindien.

påvägmotaruba.jpg Jag ska vara borta 18 dagar och träffa en kvinna jag kommit i kontakt med via Kärleksbolggen som jag startade i våras för att hitta mitt livs kärlek. Om det verkligen blir så att jag hittat henne får framtiden utvisa, men det känns fantastiskt att vara på väg för att träffa henne och förhoppningsvis ha en underbar semester tillsammans.

Vet inte om det kommer några uppdateringar under min semester, men det är inte helt omöjligt. 🙂

 

 

(OBS. Inlägget är postat innan resan)

Facebook- en fråga om vänner

Jag använder inte Facebook särskilt mycket. Jag har funnits med där under ganska många år men är inte särskilt aktiv. Jag läser vad vänner skriver och kommenterar ibland deras aktiviteter. Ibland postar jag också egna inlägg.

Det är annorlunda för ”ingenjören” som jag snart ska träffa på Aruba. Hon postar ofta 2-3 inlägg varje dag och har en mycket stor ”vänkrets” på Facebook.

I förrgår frågade hon mig om det var ok att skriva ett inlägg om oss och tagga mig, vilket förstås då innebär att alla hennes vänner och mina vänner förstår att det är någonting mellan oss. Ett stort steg alltså.

Jag sa att det var ok och postade samtidigt ett eget inlägg där jag taggade henne. Nyheten att vi ska träffas är alltså ute bland ”vänner”.

Nu till min fråga…

Bland hennes vänner kom direkt massor av ”likes”, nyfikenhet och uppmuntran. Hon blev glad av detta och känner sig stolt.

Bland mina vänner fick jag direkt ett gillande av en god vän som därmed visade ett slags stöd och uppmuntran, precis så som vänner normalt gör. MEN, ”Golfaren” som jag skrev om här i våras har valt att helt ignorera denna nyhet fast han ofta annars gillar eller kommenterar mina inlägg och detta stör mig. Jag vet att han måste ha sett mitt inlägg och därmed medvetet valt att ignorera och därmed visa sitt ”ogillande”.

Jag känner honom tillräckligt väl för att veta att han nu är avundsjuk/negativ till att jag ska träffa en yngre och vacker kvinna på Aruba och det stör mig. Om han verkligen var  min vän så skulle han kunna vara generös nog att klicka på gilla-knappen.

Vad tycker ni?

Det närmar sig

Om en vecka reser jag iväg till Västindien på min semester. Jag blir borta nästan 3 veckor och det känns helt underbart.

Mina dagliga och låååååånga samtal med ”Ingenjören” har fortsatt och det ska bli spännande att snart träffa henne. Vi har båda väldigt höga (för höga?) förväntningar på vad vår semester tillsammans ska innehålla och leda till. Jag berättade tidigare här om henne och om kärlek över gränserna.

Man måste våga för att kunna vinna och man kan lugnt konstatera att vi båda satsar högt för att kunna vinna det vi båda söker. Hur det faller ut i verkligheten återstår att se. Som det ser ut just nu är semestern tillsammans i Västindien bara ett första steg i en plan som vi båda lika ivrigt stakat ut för vår framtid.

Vi har nu ”känt” varandra i 8 veckor och textat varandra över 7000 gånger på WhatsApp. Vi har dessutom pratat med varandra omkring 4 timmar per dag i telefon (WhatsApp) och Skypat i genomsnitt omkring en halvtimme per dag. Vi har med andra ord kontakt med varandra på ett eller annat sätt dygnets alla vakna timmar förutom när vi arbetar. Jag inser hur mycket det låter och att det verkar som att ingen av oss har tid/lust för så mycket annat än varandra just nu.

Att vi känner varandra ganska väl redan är förstås inte att överdriva. Ändå har vi aldrig sett varandra i verkligheten. Vi har aldrig haft någon fysisk kontakt, aldrig känt varandras dofter, aldrig upplevt det verkliga livet tillsammans och kunnat upptäcka de små särskilda beteenden som vi alla har. Vem vet hur vi kommer att känna när också detta blir en del av vår verklighet?

Kärlek över gränserna igen

Jag skrev för ca. 2 år sedan ett inlägg om Gränslös kärlek och kärlek över gränserna här, som handlar om hur olika synen kan var i olika länder om vilka som passar ihop och vilka som inte gör det.

I Sverige är det många som har uppfattningen att personer med olika ålder inte passar för varandra och inte ska vara tillsammans, särskilt gäller det om mannen är äldre och kvinnan yngre. Är mannen dessutom svensk och kvinnan utländsk så kan det inte stå rätt till. Vilken yngre utländsk kvinna kan frivilligt vilja ha en äldre man från Sverige, tycks man anse? Svaret är förstås att den yngre kvinnan vill lämna sitt fattiga land och sin misär för att komma till rika Sverige och ser mannen som en biljett till detta, eller? Hon har inget val, stackarn och väljer att sälja sig. Vad den svenske mannen har för avsikter förstår man nog, jo jo, han är väl bara ute efter en sak, eller hur?

Jag är av en annan uppfattning och har andra erfarenheter, vilka jag utvecklat och beskriver i mitt tidigare inlägg som jag också länkat till ovan.

Vad är då nytt?

Jo, det har hänt igen.

Jag har kommit i kontakt med en välbetald och välutbildad ( Master i Geo- and environmental engineering) yngre kvinna från ett land långt borta där hon arbetar för sitt lands regering. Vi har redan spenderat över 100 timmar i telefon / Skype med varandra och beslutat att träffas några veckor på en paradisö, som jag skrev om tidigare här, för att se om vi trivs lika bra tillsammans i verkliga livet som vi gör när vi pratar med varandra på telefon. (Jo, hon betalar för sig själv).

Vi har konstaterat att vi har gemensamma värderingar, vill samma saker i livet, har lätt för att skratta tillsammans och känner attraktion för varandra. Nu ska vi ta reda på om vi tycker lika mycket om varandra när vi träffas och i så fall om vi ska ta nästa steg.

Det finns gränslös kärlek oavsett ålder. Störst av allt är kärleken.

Full fart spar tid

Det sägs ju ibland att man ska vara effektiv, och att ett högt tempo gör att man hinner mera. Så är det säkert många gånger. Visst kan det vara så att full fart spar tid, men man missar samtidigt mycket som man inte hinner se, av bara farten. Man kan bli fartblind.

Inte minst tror jag att det gäller i dejtingträsket. Där är det lätt att bli fartblind bland alla hobbydejtare och de få som söker någonting som liknar det jag söker.

På det stora hela är jag nog ganska missnöjd efter snart tre månader på Relationsmarknaden.

Det finns lite intresse både här och där men jag kan inte påstå att jag hanterat det särskilt väl.

Svenska kvinnor i min ålder söker män som är minst 10 år yngre medan många yngre utländska kvinnor söker män i min ålder. Varför kan man undra? Den stora svårigheten ligger i att förstå vad andra vill och vad de har för syften. Har märkt att de ibland säger en sak men agerar på ett annat sätt. Kanske gör jag samma sak?  Vad jag själv vill är jag dock ganska klar över.

Visst är det kanske bättre att sätta sig på en bänk och vänta. Kärleken kommer när den kommer…

Samtidigt är det inte min stil eller personlighet att göra det. Jag är en aktiv person och inte särskilt präktig. 😉

Jag kan nog både gå mot röd gubbe och korsa en gräsmatta istället för att följa den asfalterade gången. Genvägar är bra och leder ofta till nya erfarenheter och upptäckter. Man kommer snabbare fram och har roligare på vägen dit. Samtidigt tvingas jag lära mig att tålamod är nyckeln till framgång. Teoretiskt förstår jag…men, men, men…

Det ekar i mitt bröst

Den tomhet som jag känner i kväll har jag inte upplevt på många år.

Jag är inte arg, inte bitter, tycker inte synd om mig själv och är inte heller särskilt ledsen. Jag känner mig däremot helt tom, dränerad på känslor till den grad att det ekar inombords.

Jag väljer att försöka se det lite från sidan, som ett sorts märkligt fenomen. Kan nästan också skratta lite åt det, fast det förstås inte alls är roligt.

Hur kan man bli så tom inombords?

Hur kan jag bli så tom på ord?

Vad ska man säga när allt är sagt?

Vad ska man känna när alla känslorna är borta?

Endast tomheten finns kvar. På sätt och vis är det kanske bra. Förmodar att jag skulle vara ledsen om jag hade några känslor kvar just nu. Men de är borta och nu kan jag istället vila i tomheten.

Det kommer fler dagar, det kommer fler känslor och det kommer bättre stunder. Man kan inte hålla en kork under vattnet hur länge som helst. Förr eller senare flyter den upp till ytan och det kommer att hända den här gången också.