Kyla och mörker

Nu har vi varit utan ström, vatten, värme och kommunikation i 4 dygn. Det är inte alltid så lätt att leva i Roslagen, särskilt inte när Alfrida hälsar på.

IMG_6023.jpeg Jag kan dock inte påstå att jag bryr mig så mycket som Husse och Matte. Jag får fortfarande min mat och mitt vatten. Vi går fortfarande på promenader och leker när vi är hemma. Inte konstigt att jag blir trött ibland och Husse ta chansen att fotografera mig.

Annonser

En gammal blogg blir som ny

Min husse hade en gammal blogg som jag får använda. Han behövde den inte längre, men var för lat för att skapa en ny blogg till mig. Jag heter Bailey och föddes för snart 8 veckor sedan.

IMG_5313.jpgSnart får jag komma hem till husse och mitt nya hus på landet. Det kommer säkert att finnas mycket roligt att berätta om.

Mitt sista inlägg

Ja, då var det alltså dags att ta farväl av denna blogg, som handlat om allt och ingenting. Jag befinner mig inte längre ”I skuggan av Arvid och Lydia”. Ett nytt kapitel har inletts och ett nytt liv har påbörjats.

Ett stort tack till er alla som under åren varit inne på bloggen, diskuterat, haft synpunkter och varit uppmuntrande på olika vis. Jag är tacksam för detta och jag har haft mycket glädje av våra ”samtal”.

Ett nytt kapitel har alltså inletts och en del av detta är min nya blogg som nu är publicerad här, den heter Treasures Of El Dorado .

Ibland skriver jag också små funderingar, kanske lite kloka saker och en del mer galna tankar på denna blogg som jag kallar Wonderful Wisdom & Crazy Thoughts.

Önskar er allt gott!

Näst sista inlägget

Det var länge sedan jag skrev här och det har sina förklaringar.

Mycket har hänt, precis som det gör i livet, och varken tiden eller inspirationen har räckt till. Först trodde jag att den skulle återvända men jag inser nu att det inte blir så. Skriver därför mitt näst sista inlägg för att berätta lite om vad som har hänt de senaste månaderna. Kanske är det några som är nyfikna.

Jag har varit tillsammans med Aruba-tjejen i drygt ett år nu och vi gifte oss i maj. Det har varit underbart på många vis men också påfrestande eftersom vi träffas så sällan. Enligt Migrationsverkets tidsplaner beräknas beslut om hennes uppehållstillstånd komma någon gång mellan juni och december 2018. Så fram tills dess får vi nöja oss med att resa till varandra kortare perioder och prata via mobiler och datorer.

Jobbmässigt har det varit den tuffaste perioden för mig på år och dar. De senaste två månaderna har jag jobbat i en mycket stressig miljö sju dagar i veckan, utan någon riktig ledighet. Ser därför just nu fram emot de tio dagars kompledigt som jag ska ta ut med start nästa vecka. Semestern får vänta tills i september.

Det sista inlägget jag skriver kommer att handla om framtiden och vart jag är på väg… 🙂

Önskar att ni alla har en underbar sommar!