Livet är en enkelresa

”Livet är en enkelresa. Det finns ingen returbiljett”, sa Bengt Baron i sommarprogrammet härom dagen. Hela programmet går att lyssna på här.

Han har säkert rätt. Tror inte att jag kan förvänta någon returbiljett eller chansen att göra om eller göra rätt. Det som har hänt, det har hänt och ingenting kan ändra på det. Jag får försöka att acceptera livet som det varit och blivet, på gott och ont, mest gott faktiskt. 🙂

Viktigast är förstås att ta vara på varje dag som kommer och göra det bästa av dem. Inget nytt där förstås, men kände ändå att det var nyttigt att bli påmind. Jag har en tendens att planera mycket för framtiden och ibland glömma bort att njuta av stunden jag har just nu. Så är det för mig och jag försöker att ändra på det. Att planera för framtiden, drömma och fantisera kommer jag säkert att fortsätta med, men nu blev jag påmind om att det inte får vara på bekostnad av livet, det som händer just nu.

Sommaren är här, även om jag ska fortsätta jobba några veckor innan semestern. Sedan följer några veckors ledighet. Även om schemat just nu är galet fullt med ”måsten”, så kommer jag ändå att försöka tänka på att hitta så många glädjeämnen jag kan, varje dag. Det finns så mycket att ta vara på, och nu kommer dessutom värmen ! Känner mig glad och förväntansfull….

Min dotter har blivit en hippie

Så härligt att min underbara dotter nu är hemma. Hon reste iväg som en ung affärskvinna och kom tillbaka som en hippie. Sådan lycka att träffa henne igen efter hennes resa i Asien. Det blev många missöden för henne på slutet av resan, men nu är hon hemma och välbehållen.

IMG_0857  linnea

Jag hade med en fliströja och varma skor till henne så hon skulle slippa frysa. Allt hennes bagage är ”bortslarvat” så nu behöver hon göra en massa inköp av smink, plattång och annat hon behöver för att kunna gå på arbetet i morgon.

Vem är värd den sista kladdkakan

I filmen Notting Hill finns en scen där man sitter runt ett matbord och diskuterar vem som är mest misslyckad i livet och därmed förtjänt av att få den sista biten kladdkaka.

Själv skulle jag gärna vara med i en sådan diskussion. Tror att jag skulle ha en bra chans att vinna kladdkakan. Men de flesta människor har mer än nog av sina egna bekymmer och vill inte lyssna på andras, och de vill oftast heller inte öppna sig och dela med sig av sina egna bekymmer. Kanske beror det på att livet blir trevligare och bättre om man fokuserar på det som är bra eller kanske för att man kanske skäms för att prata om sina rädslor, och sina problem? Man vill kanske inte framstå som ”svag” genom att berätta ”dåliga” saker om sig själv?

Ändå tror jag att just sådana diskussioner kan kasta ett nytt ljus över en själv och sitt eget liv, som gör att man lättare kan leva ett gladare liv än vad man annars kan göra.

I mitt eget fall så är jag övertygad om att det handlar om förväntningar på livet. Jag har alldeles för stora förväntningar i förhållande till hur mitt liv ser ut. De som har det ”objektivt sämre än vad jag har”, men som har lägre förväntningar är ändå säkert lyckligare.

Jag tänker att ”Upplevd verklighet” minus ”Förväntningar på livet” är lika med graden av ”Lycka”.

Om den upplevda verkligheten är bättre än förväntningarna så upplever man sig som lycklig och om förväntningarna är större än verkligheten så känner man sig olycklig.

Den slutsats som jag själv drar av detta är att jag behöver anpassa ”mun efter matsäck” och sänka mina förväntningar för att känna mig lyckligare. Men det är svårt att bli glad för en morot om man är sugen på choklad, bli glad för att lyssna på Andreas Weise när man vill höra Frank Sinatra, eller bli glad för regn och dimma när man vill ha sol och värme.

Nu är det inte materiella saker jag pratar om i första hand. Där kan man alltid vilja ha mer än vad man har. Jag pratar i första hand om vanliga saker som relationer, kärlek, arbete, trygghet, frihet och andra saker som hör vardagen till.

För övrigt tycker jag att Notting Hill är en underbar film.

Ta vara på sitt liv

Någon sa en gång att ”man ska lära av det som varit, planera för framtiden men leva idag”.

I mina öron låter det klokt, men jag vet inte om jag varit särskilt bra på det genom livet. Jag har sällan valt den enkla vägen, ofta för att jag haft en dröm om någonting annat. Av detta har jag fått mycket erfarenhet inom de mest skiftande områden och visst lär man sig, särskilt av misstagen. Jag har haft många drömmar om framtiden och ibland kanske levt för mycket i dessa drömmar, men jag kan knappast påstå att jag planerat särskilt väl för framtiden. Däremot har jag ofta varit bra på att leva i nuet. Handlar det om att uppleva mycket och skaffa olika erfarenheter så får jag många poäng, men jag tror inte att det är vad livet handlar om.

Förutom att vara frisk, som förstås är viktigast, så tror jag att det handlar om att vara nöjd med sina val i livet, att inte ångra saker man gjort eller borde gjort och att hitta kärlek, balans och harmoni.

Jag har träffat många som grämer sig över något som hänt för länge sedan och som inte kan släppa detta vilket gör dem olyckliga. De tänker ”om jag bara…” Andra människor som gör väldiga uppoffringar idag och under lång tid för något ska bli bättre i framtiden är ofta olyckliga idag. De tänker ”när jag bara…”. Jag minns för länge sedan att man ofta hörde folk säga ”att det blir bättre efter sommaren”, eller hösten eller vintern eller påsken osv. men jag är övertygad om att det aldrig blir bättre om vi inte själva påbörjar en förändring nu. Annars kommer allt att fortsätta som det gjort hittills.

Om man vill ha det som man har det, så ska man göra det man gör. Vill man ha det på något annat sätt, så måste man göra någonting annat.

Det skulle vara intressant att höra andras reflektioner kring detta. Hur ska man tänka och handla för att ta vara på sitt liv så bra som möjligt?

Barn i Latinska familjer är lyckligast

Frågan om vilka familjer som är lyckligast har diskuterats i denna blogg tidigare, mest på känsla, utan vetenskapligt underlag. Jag tycker att familjesammanhållningen generellt sätt är dålig i Sverige och har erfarenheter från flera andra kulturer där jag upplever sammanhållningen och lyckan i familjerna som bättre.

Om man vill titta på detta ur ett mer vetenskapligt perspektiv så finns det många svårigheter för att de index som mäter ”lycka” tar med faktorer som ekonomi mm, vilket gör det svårt att bryta ur graden av lycka som bara har med familjen att göra. Däremot finns det vetenskapliga studier på hur lyckliga barn är i olika länder och kulturer och dessa resultat ligger närmare det som jag vill lyfta fram, familjen, gemenskapen och graden av lyckan där.

Barnen som undersökts är 6-12 år och viktigast för deras lycka är: 1. Tid med familjen (föräldrar, syskon, mor-och farföräldrar och kusiner) 2. Vänner 3. Leka

De 3 länder som har lyckligast barn är alla latinska, Mexico, Brasilien och Spanien, precis som jag trodde. Latinska familjer är lyckligast. Jag har sett det med egna ögon på nära håll.

Undersökningen visar också att i USA är barn till vita föräldrar minst lyckliga och barn till ”African americans” lyckligast. Detta var nytt för mig men ligger helt i linje med vad man kan vänta sig. Latinska och Afrikansk/amerikanska barn är lyckligare än barn till vita föräldrar.

Resultatet av undersökningen kan läsas här.

Det finns så klart många lyckliga barn i Sverige också, många familjer som fungerar bra och många som håller ihop men väldigt många göra det inte. Det skulle vara intressant att ta reda på varför !

Att skämma bort sig själv och andra

Man ska vara rädd om sig.

Man ska leva idag. I morgon kan det vara försent.

Ibland ska man skämma bort sig själv.

Det finns många uttryck som beskriver ungefär samma sak. Att ta vara på stunden, på livet här och nu. Carpe Diem. Jag är en av dem som omfamnar detta tänkande och försöker oftast att tänka på det viset i vardagen. Många sådana uttryck kan lätt verka egoistiska eller självcentrerade och jag väljer därför att bredda tänkandet lite, till att även om omfatta andra som jag bryr mig om. Jag tycker om att skämma bort dem jag tycker om på olika vis. Oftast blir det med små enkla handlingar som visar att jag bryr mig om.

I helgen gjorde jag därför något, när möjligheten plötsligt dök upp, som jag inte gjort på mer än 10 år. Jag åt något av det godaste som finns och bjöd förstås min särbo på detta samtidigt. Att jag äter det så sällan beror på priset. Det går aldrig (för mig) att försvara kostnaden, men kände ändå att jag ville unna mig (oss) detta. Det jag beskriver är Rysk kaviar. Vi åt vars en liten burk tillsammans med rostat bröd och smetana. Till detta drack vi en mycket god champagne. Smaken var precis så god som jag mindes och njutningen jag kände var obeskrivlig. Lyckan blev ännu större när jag såg och hörde vilken njutning min särbo också kände. Det blev några lyckliga ögonblick utöver det vanliga.

Det är skönt att (upp)leva

Så här såg det ut i fredags vid 17-tiden.

Vid vatten

Vi firade vårt 1-årsjubileum med att träffas på samma ställe som vi gjorde för ett år sedan på vår första dejt.  Precis som då åt vi räksmörgås och drack vin. Den här gången blev det dock en hel flaska.

Känner mig omtumlad av en händelserik helg med mycket känslor. Det är skönt att (upp)leva.