Ett mycket trist besked

Efter bara några dagar på semestern i Thailand fick jag det mycket tråkiga beskedet att min pappa hastigt och oväntat avlidit.

Jag avbröt min semester bokade nya biljetter för hemresa och anlände till Sverige idag. Redan i eftermiddag tar jag tåget till min hemstad för att finnas där för min mamma.

Vem som finns där för mig får tiden utvisa…. nu får jag ta ett steg i taget och försöka vara så stark som möjligt. Har inget riktigt begrepp om vad som väntar…begravningsbyrå, bårhus och allt annat praktiskt mitt i sorgen måste ju skötas av någon och utan syskon så är det jag som är ”någon”.

Att min mamma redan på telefon meddelat mig att mina barn inte är välkomna på begravningen gör det hela ännu svårare. Var sätter jag ner fötterna mitt i allt detta, är en av frågorna jag ställer mig just nu. Även jag har mina begränsningar i förmågan att undvika konflikter och i att vara diplomatisk för andras skull. Att kunna trösta min mamma känns avlägset och att själv finna tröst får än så länge vänta…

 

Grattis lilla mamma

Grattis lilla mamma och alla ni andra mammor på Mors Dag. Hoppas att ni alla blir uppvaktade av era barn och att ni får en härlig dag. Själv har jag inte köpt någon present och skickat till min mamma, men jag har ringt och gratulerat. Jag hörde på hennes röst att hon blev glad.

images

Jag har ju inte den bästa relationen med min mamma som jag berättat om i flera inlägg. Några av dem finns här.

Mamma sa upp bekantskapen med mig idag.

Mamma bestämmer…

Pratade med mamma igen.

För mig känns det ändå bra att ringa och prata med henne. Fast vår relation oftast varit dålig, så är hon ändå min mamma.

Mamma var på gott humör

I går ringde jag till Mamma igen. Det var någon vecka sedan sist, så nu var det dags igen. Hon lät glad och var på humör för att prata en stund.

Som jag berättat om tidigare här, så har jag en komplicerad relation med min mamma sedan barndomen. De som är intresserade av att läsa mer om detta kan skriva mamma i sökrutan så kommer flera blogginlägg upp som läsförslag.

Hur som helst var hon nu på gott humör och ville prata. Riktigt trevligt för en gångs skull. Visst klagade hon på massor av saker, som vanligt, men ställde också frågor och verkade intresserad av mitt och barnens liv.

Det gick tom så långt att hon frågade om jag och min…ehhh… min käresta, ville komma och hälsa på i sommar. Förutsättningen var förstås att vi stannade några dagar, så att hon tyckte att det var lönt att träffas, men ändå. Det var ju något nytt att hon frågade om vi båda ville hälsa på. Det kändes riktigt trevligt. Tänk att kunna prata med sin mamma utan att bråka. Vilken lyx!

PS.

Det är två dagar kvar på omröstningen här, som går ut på att ge mig anonym feedback på hur ni uppfattar mig och min blogg. Är tacksam för alla åsikter. De hjälper mig.

Det blev blommor

Jag funderade tidigare på hur jag skulle gratulera min Mamma på hennes födelsedag. Till sist bestämde jag mig för att skicka blommor och ringa henne.På det viset gör jag som jag brukar, varken mer eller mindre. Blommorna beställde jag på nätet och de ska levereras idag.

tulpaner

Sedan ringde jag henne och gratulerade. Hon lät glad och vi pratade en kort stund. Blommorna hade ännu inte kommit när jag ringde, men jag berättade inte om dem. Vi får se om hon ringer och tackar. Tror nog inte det. Hon väntar nog tills nästa gång jag ringer.

Mamma fyller år snart

Den här veckan fyller mamma år och jag måste återigen ta ställning till hur jag ska göra med eventuell present. Hon ger aldrig mig någon födelsedagspresent när jag fyller år, men jag skickar oftast blommor till henne.

Som jag berättat i många inlägg tidigare så har jag ett ganska komplicerat förhållande till min mamma. Hon har kanske inte varit världens bästa mamma, men hon är ju ändå min mamma. Jag kan förstås nöja mig med att ringa till henne och gratulera, men det känns lite futtigt. Jag kan skicka någon present till henne, men vet i så fall inte riktigt vad det skulle kunna vara. Kanske kan jag skicka ett vykort? Känner mig lite vilsen.

Vad tycker ni?

Pratade med mamma igen

Efter sommaren och höstens kontroverser med mamma så hör jag numera av mig allt mera sällan. 

Tidigare, när vi hade ”normal” kontakt så ringde jag varje vecka, men nu blir det mera sporadiskt. Idag slog jag en signal i alla fall och det lät på hennes röst som att hon blev glad. Det var riktigt trevligt att kunna prata en stund utan konflikt, sarkasm eller dåligt samvete.

Kanske det bästa är att fortsätta med oregelbunden kontakt?

Hur tänker mamma nu då

Jag pratade med mamma i telefon idag. Det var någon vecka sedan sist, så jag tyckte att det var dags att slå en signal. Det lät som att hon blev glad av att jag ringde men av någon anledning så handlade hela samtalet om hennes problem. Ont här och ont där, alla problem med färdtjänsten, problem med personalen på pappas sjukhem, problem med ensamheten och att inte ha någon att prata med osv. Hon skulle aldrig själv ta fram mobilen och ringa, men så långt tänker hon inte.

Största problemet den här gången var dock hennes nya mobil och nya surfplatta. Hon var bara såååå arg och upprörd för att hon tyckte att hon blivit lurad av försäljarna. De hade lurat på henne försäkringar hon inte vill ha, ett abonnemang som var dyrt men som tog slut efter halva månaden etc. Sedan hade ingen visat henne hur man använder dem så allt var fel. Jag försökte hjälpa henne på telefon, men det är svårt med någon som inte ens har baskunskaperna. Nu till saken som förvånade mig mest.

Mamma har flera andra släktingar i hemstaden som skulle kunna hjälpa henne med mobilen. De skulle kunna hjälpa henne skjuts då och då. De skulle kunna träffa henne emellanåt och ringa ännu oftare. Jag påpekade detta för mamma och fick till svar att hon minsann inte krusar någon, aldrig. Vill de hjälpa henne med något så får de erbjuda sig. Hon skulle aldrig be om hjälp med något.

Funderade på hur det ska gå till eftersom hon själv aldrig ringer till någon eller hjälper någon annan. Förväntar hon sig att alla andra ska ringa till henne och erbjuda sina tjänster utan att hon själv någonsin hör av sig?

Mamma är inte precis den som i sitt liv varit hjälpsam eller ens knappast vänlig mot andra. Nu sitter hon där och beklagar sig över att andra inte ringer henne och erbjuder sina tjänster. Mycket märkligt, kan jag tycka.

Någon som förstår hur hon resonerar eller som stött på ett liknande beteende hos andra gamla?