Ordningsregler i Santo Domingo

Den här skylten sitter på entrédörren till ett varuhus i Santo Domingo.

DSC00249

Tydligen är det ok att äta glas, köra skateboard och mycket annat som inte är tillåtet på varuhus i Sverige.

Hade en god vän där som alltid bar på en skarpladdad pistol. Undrar vad han gjorde av den när han skulle in och handla?

Har annars intrycket att Santo Domingo är en väldigt trevlig stad. Jag hyrde en lägenhet där en period när jag skrev på min roman. En av huvudkaraktärerna i boken är matskribent, så jag fick lägga ner mycket arbete på att äta mig igenom menyerna på flera restauranger. Hårt arbete, men vad gör man inte för konsten? Jag behövde dessutom mer kunskap om katolicismen och behövde träffa någon med sådan kunskap. Mitt möte med en katolsk kardinal i djungeln finns berättat här.

Allt som allt var jag 10 veckor i stan. Själva centrum är modernt och relativt tryggt med massor av restauranger av hög kvalitet och mycket god mat. Människorna är vänliga och nöjeslivet intensivt för dem som har sådana intressen. Jag hade ”turen” att träffa en tjej som jobbade på deras turistministerium med att vara värdinna för viktiga utländska grupper som besökte landet, för att därigenom påverka turismen till DR. Tack vare henne fick jag många vänner, en underbar tid i mitt liv och en lokal guide som dessutom pratade bättre engelska än vad jag själv gör. Fler berättelser och anekdoter från DR kommer…

Stopp

Nu är det verkligen hög tid för mig att göra ett stopp i mitt liv och fundera på vilken riktning som jag ska ta.

kaos

Just nu verkar det vara problem med alla riktningar, så jag sitter stilla och funderar på vad som är bäst för mig.

Jag funderar på att göra någon form av karriärbyte. Har tittat runt lite, men har hittills bara ett konkret erbjudande. Det är ett deltidsarbete som assistent till Ami och Patrik i Spanien. Vi har inte diskuterat någon lön ännu, men arbetet lär nog inte vara särskilt betungande och det är ju varmt i Spanien. Förutom det jobbet, har jag inte hittat något som verkligen intresserar mig eller där de är intresserade av mig.

Om jag ska flytta någonstans så är det till ett varmare land, som jag skrivit om tidigare. Det både frestar och känns spännande. Vågar jag ta steget? Vad ska jag i så fall göra där, för att försörja mig? Har lite idéer men tvekar förstås.

Om jag väljer att skjuta på eventuell flytt så finns det en massa beslut på hemmaplan, om allt från relationen med min särbo till tusen andra saker.

Känner definitivt att jag står framför korsningen på bilden och måste fatta någon form av beslut som kommer att påverka mitt liv ett antal år framöver. Att inte fatta något beslut är också ett beslut.

Är det någon annan som också känt så här och vad har ni i så fall gjort för att komma vidare?

Asfaltera alla gator nu

Det är lite sorgligt hur många stadsbyggare (säkert ofta män) nu alltmera ofta väljer att på nytt lägga kullerstenar i centrala delar av våra städer. Ofta gör man kanske detta för att markera gågator eller för att bilarna ska köra långsammare.

varning klackskor

Man glömmer då bort alla kvinnor i högklackat, som förstås också ska ha rätten att promenera där, och även kunna skynda på sina steg utan att riskera sina skor. Visst är det bra med varningar, men det räcker inte.

Tänk om, säger jag, och gör det nu! Asfaltera istället alla gator så att både kvinnor och män kan ta sig fram enklare och smidigare utan att behöva riskera sina skor. 🙂

Det är fult att ljuga

Vintern är på väg och snart ser det förmodligen ut så här i hela vårt land.

Löfte?

Det betyder flera månader med mörker, kyla och en helt annan livsstil än när det är varmare, i alla fall för mig. Kan inte påstå att jag tycker om vintern. Visst kan jag tända ett ”ljus i mörkret” och visst finns det ”kläder för alla väder” men vinter är ändå ingenting som jag önskar mig. Vad gör ni för att ”stå ut” ?